Elsies största idol är sin pappa, en väldigt ohotad idolplats.Vill göra allt som pappa gör. Mamma är ok, hon är också kul, men inte mer än så. Jag tycker nog att det är lite skönt, och det är väl ganska naturligt efter att mamman spelar en så stor roll i början.
Det känns som om vi suger ut det sista av Linné innan vi flyttar.Vi ska inte flytta så långt, och visst kommer vi vara här även i fortsättningen, men man blir lite konstig när man vet att man ska skiljas från något. Det hör väl till antar jag, någon form av bearbetning inför förändring. Idag har vi hängt i Slottskogen och vid Djurparken och Barnens Zoo mestadels av dagen.
 
Â
Igår fick pappa lite konkurens en stund, av ett Gotlandsruss vid Slottskogens ponnyridning. Elsie gillar djur, och är överlag väldigt orädd av sig. Här slet hon åt sig en hjälm och skulle bara in och rida. Hon har aldrig träffat hästar förut så vi trodde väl att det skulle finnas någon form av reservation för det stora djuret, men nej. Sen var det kört att få henne därifrån, klamrade sig fast vid staketen och förstod inte vårt resonemang att hon var lite för liten.
Som gammal hästtjej sÃ¥ kände jag att jag blev lite nöjd av det visade intresset, precis som jag blir nöjd när hon leker med sin fotboll och jag tycker redan hon visar lovande bollkänsla. Hur mycket styr vi barnen mot vÃ¥ra egna intressen? Ãr det för att vi vill dela med oss av vad vi själva upplevt, att vi blir glada av att se att vÃ¥ra gener minsan har fört vidare lite bollkänsla eller bra sits i sadeln eller vill vi bara egoistiskt fÃ¥ fortsätta med det vi själva tycker om. Jag hoppas naturligtvis att vi kommer uppmuntra till att pröva mÃ¥nga intressen och stötta henne i vad hon än väljer, men om det sen rÃ¥kar vara World of Warcraft, eller nÃ¥got annat som vi inte upplever lika bra för varken motorik, hälsa eller det sociala…kommer hon fÃ¥ lika mycket stöd dÃ¥?
Idag ska vi försöka ladda om för picknick, hoppas det gÃ¥r vägen dÃ¥ det är lite förkylt och krasslig här.Â
Min lilla är i likhet med din bolltokig. Finns dock inte en enda bolltalanggen att brås på och intresset är minimalt från båda föräldrarna, så frågan är om bollintresset kommer att självdö till följd av dåligt föräldraengagemang till slut. När hon sjunger, däremot, och jag kan lägga en andrastämma utan att hon tappar tonen, då jädrar blir det fart på den här morsan: ”Bra jobbat, tjejen!” Så ja, jag känner igen det där med att styra in på de egna intressena. Ska försöka bli bättre på att tolka henne och hennes intressen i ljuset av henne själv och inte av mej eller hennes pappa. Men det är lättare sagt än gjort.