Jag älskar att lyssna på andras historier om hur det gick till när det blev ett plus eller streck på testet första gången, så jag tänkte dela med mig av hur det var för oss denna gång! För att kunna göra det måste vi åka tillbaka till slutet av april.
Min superba vän Terran och jag skulle åka till Göteborg över helgen för att hälsa på vår tredje vän, Liza. Vi har ju alla bott i den staden vid olika tillfällen så att åka dit är alltid förknippat med nostalgi och lycka. Vi hade alla haft tuffa tider och såg verkligen fram emot dagarna tillsammans och hade planerat in rätt mycket förtäring av champagne, drinkar och allsköns alkohol. Vädret vad dessutom magnifikt den helgen, över 20 grader varmt och grönt överallt, till skillnad från Norrland där det då fortfarande var vinter.
Bara en månad tidigare hade jag blivit skrapad efter en inflammation i livmodern och var rätt låg och nere så resan var verkligen vad jag behövde. Eftersom jag hade tänkt njuta till fullo av helgen och ta mig några drinkar, tänkte jag innan jag åkte att det kanske ändå är bäst att göra ett graviditetstest, bara för säkerhets skull liksom. Det var galet negativt. Skulle ha min mens kanske tre dagar senare och man har ju nästan uteslutande hört om folk som plussat typ tre veckor före så jag uteslöt helt och hållet en graviditet och åkte ner till bästkusten.
Vi drack champagne, fixade hår och frisyrer (Liza är också frisör) och njöt av livet och sällskapet. På lördagen hängde vi på stan och jag blev helt plötsligt lite ”konstig” i kroppen. Tänkte först att det berodde på värmen, som jag är rätt kass på att tåla, men kände ändå innerst inne igen känslan från förra graviditeten. Smög in på apoteket och köpte ett test, som jag tog lite senare på en toa på ett café. Det var också negativt, fast jag kunde ändå ana något så himla svagt, så jag tog en bild som jag skickade till Leif och visade för mina vänner, som också kunde ana något svaaaaaaaaaaaaaaaagt.
Det var lördag eftermiddag och kvällen skulle spenderas på solvarm balkong med fruktdrinkar, sen vidare på restaurang och pub. Jag tänkte att jag helt enkelt skulle försöka ha kul på kvällen och tog några små drinkar men hade ändå konstant dåligt samvete. Jag vet ju att jag var typ i vecka 4 och att många har druckit alkohol ännu senare och att det inte gjort någon större skada men man vill ju verkligen inte ta några risker! Efter några timmar ute i vimlet kände jag ändå att jag var trött och att magen kändes så himla uppblåst, så jag lämnade vännerna och gick hem och sov. Dagen efter köpte jag ett till test och då gick det inte förneka längre!
Ja, och direkt glädjen kommit ersattes den ju så klart med den enorma oron som kommer främst under första månaderna. Nu sitter jag här åtta månader senare med ett barn som lever rövare mellan min urinblåsa och höger lunga. Visst är livet lite underbart ändå?
Åh, vad jag unnar alla (som vill förstås) att du uppleva den underbara stunden när det där extra strecket uppenbarar sig på testet! Vilken jäkla rikedom!
Hur gick det till för er när ni upptäckte att ni var gravida? Please tell me!
Gud vad roligt att läsa 🙂 nu är det många dagar sen du skrev inlägget men det gör väl inget! Jag hade inte haft mens på nästan två månader, kom inte riktigt ihåg när jag hade haft den senast eftersom att den hade varit lite oregelbunden sen jag slutade med p-piller. Trots att jag visste att jag kunde va med barn då det ändå gått så länge sen mens så trodde jag det verkligen inte, hade haft lite molande mensvärk men det var det enda. Och det trodde jag berodde på att mensen var påväg. Så var vi på en fest där på helgen, och jag drack. Dagen efter mådde jag superbra, men när vi skulle äta middag så var det tvärstopp. Jag var hungrig men hela min kropp bara sa emot. En jätte konstig känsla, aldrig varit med om det förut, och då började jag seriöst fundera på om det ändå var något. Vi skulle på en fest till helgen därpå (så som det brukar se ut på somrarna, detta var förra sommaren). Så jag sa till sambon att det vore oansvarigt av mig att inte ta ett test före helgen, OM jag nu var med barn ville jag ju inte dricka igen. Så jag, som älskar att planera och bestämma saker, bestämde att efter jobbet på torsdagen skulle jag ta ett test om inte mensen kommit. Det gjorde jag, så fort jag kom hem, och det blev positivt typ innan jag började kissa, haha. Det bara skrek ett plus samma sekund första droppen kom. Blev sjukt glad såklart, men fick även känslan att Gud vad har jag gjort nu finns det ingen återvändo, haha. Sambons kusin skulle följa med han hem efter jobbet för att hjälpa till med renovering, samt sova över då han inte bor här, så. Jag kunde ju inte säga mycket den dagen. Jag log som en tok när dom kom och då förstod sambon på en gång vad det handlade om 🙂 nu sitter vi här med en pojke på 9 månader, underbart 😀
Jag och min man låg i sängen och kolla genom min mens-kalenders app på mobilen och då kom sa jag till honom: ”Tänk om jag är gravid..”, min man vart orolig såklart, men vi tänkte inte så mycket mer på det, utan jag börja bli nervös över One Direction konserten jag skulle på med mina kompisar! Och jag var säker på att jag skulle få min mens dagarna efter konserten, men det fick jag inte.. Så jag vänta en vecka ifall den skulle komma, och det gjorde den inte! Så jag bad min man köpa test åt mig, och direkt efter att han kom hem efter jobbet med testet så gjorde jag det, och då vart det direkt två synliga sträck, där stod vi, jag och min man och insåg att vi ska bli föräldrar! 🙂
Och nu idag så är jag i vecka 30 (29+6) och väntar en liten flicka!
Hej Elisabeth!
Du är en väldigt härlig person att följa. Det strålar om dig!
Jag heter Louise och är 22 år. Vi bestämde oss för att det var dags för bebis när jag närmade mig slutet av min utbildning till sjuksköterska och hade fått ett fast jobb. Vi började försöka i maj. En morgon i mitten på juni syntes ett svagt svagt streck på stickan och jag gick ut till Alex och frågade om jag såg i syne?! Men nog syntes det allt ett svagt streck på stickan enligt honom också. Detta var samma dag som vi skrev på huskontrakt, vilken dag!! Nästa morgon tog jag ett nytt test där det stod klart och tydligt ”Gravid 1-2”. Vilken lycka!
Nu går jag in i vecka 25+0 på onsdag och tycker att tiden går otroligt snabbt och långsamt på samma gång! Följ mig gärna på Instagram där jag heter gdlouise. Ska bli härligt att fortsätta följa din resa!
Kram Louise
Hej Elisabeth!
Jag slutade med p-piller i mars 2013 och tänkte att det skulle ta ett tag för kroppen att återhämta sig, men vips så kom mensen månaden där på!
Fantastiskt tyckte jag, men man ska inte ropa hej…månaden där på var den en vecka sen, månaden efter det 10 dagar och så höll det på tills den bara försvann.
Tänkte ge den ett halvår innan jag besökte gynekologen och blev rätt deppig ju närmare den där gränsen jag kom.
Sambon och jag var sugna på barn men försökte inte aktivt då det i princip var omöjligt att veta när jag hade ägglossning.
Det blev nytt år och helgen runt den 3-4 januari visades filmen Love Actually på tv. Såklart blev jag galet sugen på gos (vem blir inte det efter den filmen liksom
Jag plussade i slutet av augusti 2013. Hade börjat vikarierat på mitt ordinarie jobb under semestern som nattjobbarr och var konstant trött. Sov och åt ENBART. Missade tydligen den finaste sommaren på länge. Vi trodde först att jag kanske råkat bli gravid så vi tog TRE tester under tre veckor. Alla var negativa. Jag kände mig allmänt konstigt och gick till en läkare på grund av min trötthet. Han frågade om jag tagit graviditetstester. Och det hade vi ju. Han tog lite prover och skickade iväg. Proverna kom tillbaka och inget var konstigt. Efter ytterligare 3 veckor så könde jag mig kissnödig konstant och tog ännu ett graviditetstest. Det var ett PLUS hade inte förväntat mig det. Liv var inte planerad men när jag stod där på toaletten och skrek ”det är ju fanimig ett plus denna gången” till min sambo så visste kag att detta var vad jag ville. Det visade sig sedan på RUL att jag plussat så sent som i 9e veckan. Och att jag faktiskt var gravid de andra tre gångerna i juli jag tagit test. trots p-piller så kom hon, min envisa lilla klump. Nästan 4.5 kg och 52cm lång på en mamma som är 156cm och väger 52kg. Det var helt underbart.
Vi hade försökt i nästan 1 år när jag plussade första gången och jag var så sinnessjukt lycklig och planerade i princip ut hela bebisens liv på en gång. Bara 5 dagar senare fick jag dock ett missfall och det kändes ganska hopplöst eftersom att vi hade försökt så länge för vårt första plus.
Vi fortsatte försöka, jag tempade varje morgon och hade koll på min ÄL. Vi stod i kö för utredning och hade en bokad tid i oktober. Sista försöket prövade jag att äta Bisolvon (googla, det finns en s k Bisolvon-metod =). Sen åkte vi på semester till Kroatien under min BIM. Vågade inte dricka mer än nån drink, men hade väl inga direkta symptom tyckte jag. Dock brast jag i gråt efter en båttur där någon tog våra platser (hormonell much?)
Hade med mig ett par tester och tog ett vår sista morgon i Kroatien. Det visade inget, var så besviken. Slängde testet, men tog av nån anledning upp testet ur papperskorgen efter 30 min. Då såg jag ett svaaaagt streck. Men man ”ska” ju inte titta efter en viss tid. Det var ett par nervösa dagar innan vi var hemma och jag kunde ta ett till test. Nu ligger Vera snart 7 månader och snusar i min systers säng <3 Hoppas att en eventuell tvåa inte tar lika lång tid på sig =)
Vilken härlig historia!!
Med min första dotter plussade jag när vi var i turkiet på semester. Köpte ett turkiskttest och så fort det kom kiss på testet blev det två streck!:)
Med min andra dotter fick jag en nidblödning samma som jag fick med första dottern. Så började misstänka något då men fick bara minus på testet. Men sen en eftermiddag tog jag ett test och det blev två streck:). Så underbart!!:D
Det var sommaren 2012, en jobbig sommar med hormonrubbningar och mycket stress. Vi hade pratat en del om barn men kom överens om att ”det blir när det blir”. Under juni så hade jag första mensdag den 1, 16 och 30 juni och det var jobbigt, juli var det lite mer normalt och i augusti så kom det ingen mens, men eftersom att jag hade haft liknande året innan så trodde jag att det var som det skulle och att mensen skulle komma sent. Nån gång i slutet av augusti, början av september så hade jag världens konstigaste och äckligaste dröm och när jag vaknade så mådde jag fruktansvärt illa. Jag var jättetrött och mådde illa i flera dagar, sa till min sambo att jag skulle måsta kolla blodvärden och sånt eftersom att jag var så trött.
Den 6/9 så skulle jag till Robertsfors och handla lite och innan frukosten så var jag tvungen att kräkas och direkt efter så tänkte jag ”å gu så gott med havregrynsgröt å hallonsylt” och sen slog det mig att det kanske var nåt på g, så jag köpte ett test och tog det direkt då jag kom hem, det visade ett starkt + och jag fotade testet för att visa sambon, men min bror och hans sambo kom innan jag hann visa så det fick vänta tills kvällen. Köpte ett digitalt test dagen efter och där stod det att jag var gravid 🙂 då var jag redan i vecka 7 och efter det så rusade veckorna iväg och helt plötsligt så var han här hos oss, nu är han 1 år och 7 månader 🙂
Med sonen så märkte jag inte alls av att jag gravid och han var väldigt planerad så testade nån dag efter jag skulle ha mens pch plussade. Nu när jag väntade lillan så hade vi sagt att blir vi gravida så blir vi och var därmed inte lika mycket planerande med att tajma in ägglossning så att säga. Så när jag förra julen började må lite sådär små illa och var konstig i magen så trodde jag det berodde på min magkatarr som jag brukade ha i perioder. När jag dock mått små illa till och från sedan dagen innan julafton så beslutade jag mig att köpa ett test på sonens fyraårsdag (29dec). Då kom det ett starkt sträck direkt, blev nästan chockad men ack så glad! 🙂 dock var denna graviditet extremt jobbig med mycket illamående, värk i kropp, trötthet, halsbränna, foglossning och lägg även till varmaste sommaren ever! Så blev jag överlycklig att lillan kom i v.38+2!
Jag har velat ha barn sedan jag var typ 12. Haha nä men nästan. (Är 23 nu med en son på strax över året)
Precis efter julen 2012 åkte jag och sambon till Thailand. Där träffade vi ett äldre par (typ 57 bast) som vi började hänga med. Vi pratade massor och jag berättade om min längtan efter barn och dem tyckte absolut att vi skulle försöka! Det fanns inget bättre enligt dem. Dem hade fått sitt första barn när dem var typ 18. Så jag fortsatte skojtjata på sambon som inte var riktigt lika säker. Men han var bra sugen han med. Han hade blivit farbror i september och man märkte verkligen hur han suktade efter en egen liten gos unge. Vi kommer iallafall hem efter 3 underbara veckor i värmen. 1 vecka senare firade vi 1 årig förlovningsdag och ”mös” lite. Innan har vi vart lite ”händer så händer det” men vi avbröt myset lite tidigare om man säger så. Men denna gången ”överraskade” sambon mig lite. Hahaha. Så töntigt det låter.
Jag fick typ panik och ba ”ursäkta?!? Vad gjorde du nu?” Blev helt nervös och pirrig. Men tänkte ändå inte riktigt på att det skulle bli något av en ynka gång.
Sen efter det var dem två läääääängsta veckorna i mitt liv. Jag började direkt med att kolla när jag skulle ha ägglossning beräknat på sista mensen. Hoppsan, det var ju typ imorgon. Så det finns en chans att det blir något ändå. Jag räknade timme efter timme så man skulle närma sig BIM
Herregud vad tiden gick saaaaakta.
På jobbet kände jag mig så jävla grinig. O när jag gick hem från bussen så började jag gråta från ingenstans och kände mig så jävla nere. Det höll i sig i några dagar. Så sambon tyckte jag skulle ta ett test, eftersom vi ändå hade ett liggande hemma. Men jag sa ”nää det är ju 2 dagar innan BIM och då är morgonkiss bäst”. Morgonen efter var sambon trött o seg och jag kissnödig så jag smög upp på toa. Kissade på stickan och var nästan helt säker på att det skulle vara negativt. Men direkt kommer det fram ett jättestarkt plus. Jag stirrade på testet, på mig själv i spegeln, skakade. Vafan??? Är jag gravid???
Skräckblandad förtjusning. Går tillbaka till sovrummet och ställer mig i dörröppningen. ”Äääälskliiiing…?” ”Mmm?” ”Kom…” ”vad?…är du gravid?!” Typ kände han på sig. Det tog 3 dagar och 2 test till (han var tvungen att kolla när jag kissade så det inte var någon annans och jag lurades hahahah) innan han trodde att jag faktiskt var gravid. Men än idag är han sur för att jag tog det där första testet utan honom. Men eftersom jag var bombis att det skulle vara negativt tänkte jag att det inte gjorde något. Ångrar mig lite. Hahaha
Tänk att man sitter här med världens finaste nu???
Så sjukt och coolt!
Jag är avis på dig på allt som väntar runt hörnet! Lycka till. Kram !
Vad kul att få läsa om ert pluss! 🙂 jag har skrivit till dig en gång på youtubekanalen. Inge kommenterat mer men följt dig varje vecka 🙂 Tänk vad härligt att ni snart är i mål och att nu snart har er lilla skatt hos er!
Vi var precis som ni med om att förlora barn i magen :(. Vi förlorade vår första dotter i v19. Och innan vi blev gravida med henne så hade vi försökt i nästan ett år. Den månad jag plussade så ha de jag gjort en massa flummiga grejer 😉 bl.a. köpt en trebent lyckogroda, varit på harmonimässan och fått healing, blivit spådd, köpt olika drycker och piller på hälsokosten och städat bort allt vad som hade med mens att göra 😉 slängt alla binder och ob och tänkte nu är det slut med det här som har med mens å göra. Minns inte allt jag hittade på den måndaden. Men plus blev det och jag var så chockad att jag bara grät och fick panik på nåt sätt. Händer det här!!??
Vi var så otroligt glada och hade inte nån sån helst magkänsla att något kunde gå fel. Inte förrän jag satt i väntrummet till RUL där jag fick en konstig magkänsla och började gråta av panik. Och min magkänsla hade rätt. Hon levde inte längre 🙁
De kommande dygnen å veckorna är de värsta jag upplevt i mitt liv. Men den största trösten var att vi blev gravida 3 månader efter igen. Antagligen blev vår andra dotter till samma datum som vår första dotter blev gravsätt. Vackert på något sätt… En själ gick ner i jorden och en annan själ kom upp..
När jag plussade med vår andra dotter var jag också påväg till Göteborg samma dag faktiskt i jobb och skulle ta ett test bara för att kolla för jag skulle träffa en kompis där på kvällen och antagligen dricka lite vin. Och snacka om chock när det visade ett plus trots att de va ca 4 dagar innan BIM!!
Denna graviditet var inte heller helt lätt men hon kom och hon är här. Världens goaste 3 åring!! Hon föddes 6v förtidigt med akut kejsarsnitt. Men allt har gått jättebra. Nu kämpar vi med att bli gravida med ett syskon. 2år snart har vi försökt och det lutar åt IVF nu i januari och jag är jättenervös inför det… :/. Många känslor och förhoppningar finns i oss.. 2015 blir ett spännande år..
Stor kram till dig och superkul att du startat en blogg och ska starta en egen youtubekanal!!
Vad roligt att läsa!!! Undrar vem det är där inne som gjorde plusset möjligt för åtta månader sen 🙂
jag hade vart hos läkaren för en blodförgiftning. Han frågade då om det fanns en risk för graviditet innan vi påbörjade behandlingen då medicinerna var så starka. Neeeej sa jag helt tvär säker på att jag inte var gravid efter oskyddat sex en gång. Han tyckte ändå att det var bäst att göra ett test för säkerhetens skull och det gick jag ju med på.
Vipps sa det bara och ett starkt plus visade sig. EH VA?! ojoj jag tror aldrig aty mitt hjärta har pumpat runt blodet i kroppen så fort i hela mitt liv. Jag var glad, ledsen, arg, lycklig, orolig, förtvivlad och alla andra känslor du kan tänka dig på samma gång. Jisses alltså! Jag ringde hem till min sambo och hann bara säga ”sitter du ner?” Innan han sa ”du är gravid” 🙂
Nu är det ju bara 6 veckor kvar här och jag är lyckligare än någonsin över vårt (oplanerade men så välkommet) mirakel!
Vår graviditet är ”oplanerad” men jätteönskad. Efter massa vändor med olika p-piller som gav mig bieffekter hit och dit slutade jag i början på mars. Jag fick tillbaka min mens i början på maj men sedan i början på juni kom den aldrig. Jag tänkte att den blivit oregelbunden på grund av alla hormoner jag tryckt i mig men den 5/6 tog jag ändå ett test ”bara för att utesluta graviditet helt” – icke! Efter tre test som alla var positiva var jag till slut övertygad, livrädd och lycklig 🙂
Det finaste är att vi efter pillren övergick till kondom förutom en kväll när vi bestämde att blir det en bebis ikväll så är det meningen – och det var det <3
Så, semiplanerad, efterlängtad och det var verkligen meningen att vår Skrutt skulle bli till <3
Vad roligt att läsa!!! Undrar vem det är där inne som gjorde plusset möjligt för åtta månader sen
Vi hade försökt i nästan 1år å bli gravida. I slutet på maj i år på kvällen kände jag molvärk i magen å mina bröst va super ömma detta var 4 dagar innan beräknad mens. Vaknade 4:30 å va kissnödig hade ett gravtest som jag fått av en kompis, kissade på den å med en gång blev det positivt!! Sprang in till min sovande sambo å väckte honom med Älskling vi är gravida!!! Villen lycka! Man känner sig som den mest utvalda kvinnan i världen. Våran bebis kommer den 7 januari med planerat snitt.
Vad kul att läsa din plus-historia! När jag plussade bodde jag i Örebro med en tjejkompis och läste till sjuksköterska, min kille bodde då i Skövde. Mensen var nån dag sen och jag köpte ett test bara för att ”slippa oroa sig”. Precis som på ditt första test var plusset väldigt svagt. Skickade ett sms till killen och skrev att det var ”lugnt”, ingen bebis på g här inte (vi hade inte alls tänkt bli gravida). Men så lät jag testet ligga nån minut och såg att det där plusset blev starkare. Köpte ett digitalt test senare samma dag och där stod det klart och tydligt ”gravid 1-2 veckor”. Ringde i panik min stackars kille som var på jobbet och berättade att jag var gravid. Nu sedan en månad har vi världens underbaraste lilla son tillsammans. Min sambo har i efterhand berättat att han fick åka fram och tillbaka tre gånger på jobbet efter jag berättat för honom. Vi blev nog båda väldigt chockade 🙂
Jag hade vart på festival och sa då i telefon till min sambo att – när jag kommer hem så försöker vi få barn. Grejen är den att jag hade mens under festivalen.
Sagt och gjort, jag kom hem och vi låg i, bokstavligt talat. Haha. Och jag dokumenterade noggrant. En kväll skulle jag ut och dansa med mina vänner och skåla i alla olika drinkar som finns. Men jag ville göra ett gravtest innan, då var klockan ca 15. Jag glömde bort den och en halv timme senare kollade jag på stickan… Skulle i besvikelse kasta den men då tittar jag noggrant på strecken och skymtar något vagt… Vrålar till min sambo, ringer min mamma o typ.. Panik? Haha… Grinar och lugnar mig. För det kan ju vara ett spökstreck… Så jag skulle hålla ut någon vecka.
Nu är vi i augusti den 25, det har gått två veckor sedan första testet . Jag och sambon + ett kompis par är i ullared på resa. Under dygnet vi har färdats i bilen så har jag så fruktansvärt ont i tittisarna, gasig och öm i magen, rapig och konstant hungrig. Äter 8 mål på en dag… Hypokondriker som man är ringer jag ett flertal gånger till min far som är sjuksyrra och frågar om alla möjliga diagnoser, cancer, magsår… Men han lugnar mig. Jag är frisk.
I vilket fall… Inne på rummet som vi hyrt så sätter jag mig på toan och kissar på en digitalsticka, för jag vill se vad det är tydligt. Kissar… Väntar… Väntar
.. Och så kommer texten… ”gravid vecka ett till två” oj vad jag grät och skrattade. Min sambo dock han… Haha. Blev blek i ansiktet och gick och bajsa… Haha… Men var så klart glad men i chock. Jag ringde min mamma och pappa och grinade… Oj så underbar resa vi fick. Och idag är vi i vecka 19 och jag har aldrig mått så bra som jag gör, de enda symptom jag haft är de som jag hade då. Inget annat. Så jag har det oförskämt bra
Åh, for en fantastisk følelse det er å få en positiv test! Vi hadde prøvd i cirka syv måneder etter en spontanabort og dette var den første måneden jeg ikke orket å fokusere så veldig på å prøve. Alle de andre månedene hadde jeg vært så utrolig nervøs når jeg tok testen, men denne måneden hadde jeg egentlig ikke tenkt til å teste. Men så våknet jeg dagen mensen skulle komme og fant ut at jeg ville ta en test allikevel. Jeg var plutselig ikke nervøs i det hele tatt og visste at testen kom til å være positiv. Dette var dagen før vi i egentlig skulle ha termin, så det var en stor trøst. Nå er det 19 dager til termin 🙂
Vilken bra historia, fast synd på drinkarna/samvetet. Kroppen är bra häftig ändå som talar om så tidigt att nåt är på G!
Jag verkar vara sån som knappt behöver ligga för att bli gravid. Var sjukt less på att blöda som f-n varje månad av kopparspiralen och så tänkte vi ändå att nångång 2015 kan ju ett syskon få komma så spiralen åkte ut i februari.
Plusade i april och hade samma tecken som förra gången, ömma boobs och lite halvt illamående.
Efter två veckor kom huset och jag förbannade mig själv/oss för att vi var gravida mitt i husbygge och husvagnsboende i ett halvår. Hur tänkte vi där liksom?!
Har verkligen verkligen känt sug efter ett stort vinglas många gånger, eller bara grillat och öl. Och att hinna/orka träna.
Nu är det ju bara 2 (max4) veckor kvar och SOM jag längtar efter att bli av med magen och längtar med skräckblandad förtjusning efter förlossningen!!
När jag blir gravid får jag alltid galet ont i brösten ca en vecka innan mens som stegrar fram till BIM och då brukar jag veta redan innan jag kissar på stickan att det kommer visa plus. Låter som att jag varit gravid hur många gånger som helst, men inräknat min dotter och resan till detta barn så är det totalt 4 gånger.
Jag och min man hade försökt bli gravid sedan december förra året och lyckades få ett plus den 1/3 och vi blev överlyckliga, men redan den 20/3 var lyckan över då jag började blöda. Vi tog ”uppehåll” en månad och sedan försökte vi igen och fick då ett plus på första försöket. Även denna gång blev lyckan kort, bara några dagar senare började jag blöda igen. Blev jätteledsen och kände att det var hopplöst. Vi bestämde art vi skulle försöka en gång till och om det inte funkade skulle vi ta uppehåll några månader, till efter bröllopet.
En vecka efter ägglossning började jag känna mig konstig, trött och med ett luktsinne som en blodhund. Min man sa direkt att jag var gravid, men jag trodde inte på det eftersom jag inte kände minsta antydan till det i mina bröst. Dagarna gick och min man skämtade dagligen om att jag var gravid, men jag sa upprepar att ”nej, det ÄR jag inte!” Samma dag som jag förväntade min mens tog jag ett test på morgonen bara för att kunna visa min man att jag minsann inte var gravid. Jag hann inte mer än kissa på stickan så kom det fram ett plus, jag fick en chock och satt bara och stirrade på testet. Jag hade svaret svart på vitt, men brösten var ju fortfarande helt opåverkade. Fotade testet och skickade bilden till min man som var på jobbet, jag kunde inte hålla mig till eftermiddagen när vi skulle ses. Han märkte däremot inte att han fått sms så jag var tvungen att ringa honom efter en timme och be honom kolla sina meddelanden 🙂
Denna gången ville pyret hänga kvar och jag är nu i v.26! 🙂
Härlig historia. Håller med, det är så mysigt att få höra om hur andra har plussat.
Jag hade haft ett tidigt missfall i januari och längtade så efter att få se ett plus igen. Det var i mitten av april och min sambo och jag var ute i göteborgsskärgård i familjens hus. Det var en härlig vårhelg. På söndagen åt vi våfflor, jag smällde i mig 5 stycken utan problem, på vägen hem (det tar en och en halv timme hem) ville jag ta en korv och sen när vi kom hem ville jag ändå ha middag. Själv reagerade jag inte på det, men min sambo gjorde det och då började jag fundera. Smög in och gjorde ett test och det var positivt! Gick sen och hämtade sambon. Nu andra januari blir August ett år och jag längtar till nästa gång (hoppas jag får chansen) jag får bära ett barn. Det absolut häftigaste och bästa jag gjort.
Vi hade försökt att bli gravid i två år och varje månad jade jag testat innan bim och alltid var det negativt och mensen kom som en klocka.. I juni förra året så bestämde jag mig för att inte ta ett test, ville inte bli besviken ännu en gång. Jag och mannen bestämde oss för att försöka släppa ally oxh ställa in oss på att få hjälp till våren när jag uppfyllde ålderskravet för ivf (25 år).
Så kom bim, men inte mensen. Trodde självklart stt kroppen bara jävlades när vi för en gång skull hade bestämt oss för att fokusera på annat. Sen gick ytterligare en dag och en till och då kände jag att jag ville ta ett test bara för att inte börja hoppas för att återigen bli besviken när mensen kom.
Sagt och gjort. Tog ett test och där kom fram ett streck direkt. Jag började skaka, skratta och gråta hysteriskt. Kunde inte fatta det. Hade jag plussat?? Åkte iväg till Apoteket och köpte ett digitalt test och där kom fram gravid 2-3 veckor. Återigen började jag skratta och gråta om vartannat.
Nu sitter jag här i v. 32 och det är fortfarande helt overkligt när jag tänker tillbaka på det!
Vilken härlig historia! Då vi gjorde provrörsbefruktning så visste vi att vi kunde vara gravida, och hade fått en bestämd dag att testa på, så jag gick upp på morgonen och testade, höll för resultatet, smög ner i sängen till maken och så räknade vi till tre och tittade samtidigt. Helt förstummade tittade vi på stickan som visade positivt starkt och tydligt. Glädjen var där men inte total, efter två missfall kändes det mer som en stilla bön att det skulle hålla den här gången! Vilket det gjorde och nu är det bara 60dagar kvar <3 magiskt!
Åh vad kul att läsa om när ni plussade. Vår lilla kille är en IVF bebis så vi hade fått med ett gravtest hem från kliniken. Vi skulle egentligen ta testet på fredagen men jag kände mig så konstig i kroppen att jag typ anade att något var på gång men vågade ändå inte hoppas. Det här var vårt 3:e IVF försök å jag var så rädd att bli besviken åter igen efter alla års kämpande. Men på tisdag morgon kunde jag inte hålla mig längre utan tog testet. Trodde inte de va sant när det visade ett svagt positivt. Det var svagt men definitivt positivt. Vilken lycka!!! Men vågade ändå inte tro på det så köpte 3 tester till som alla visade positivt. Nu är vi i v31 å längtar så mkt tills vår lilla kille kommer!!!