Många frågar mig hur Rufus har tagit det här med att bli storebror till tvillingar.
Han var snudd på exakt 3 1/2 år när de kom och det korta svaret är att han har tagit det jättebra. Han är och har hela tiden varit jättesnällt mot dem.
Jag läste väldigt mycket om att få syskon innan tvillingarna kom och även böcker om att få två syskon.
Jag bad alla vänner att strunta i att ge twinsen paket (vilket ingen gjorde!) och ge till Rufus i stället (vilket alla gjorde!)
När Rufus kom och hälsade på oss på BB första gången så la vi all fokus på honom och vi har hela tiden sagt minst 100 gånger ”oh vilken snäll storebror du är” och involverat honom i det mesta som vilka kläder de ska ha på sig etc
Jag vet inte om dessa tips är några direkta råd med de har funkat för oss!
Vad som däremot har hänt är att vi har fått bakslag vad gäller nappen (vi har ju nappar överallt numera!) och att han stundtals vill vara bebis igen.
Sova i liggvagnen, ligga i spjälsängen, ligga på min mage och bli ”buffad” i rumpan precis som bebisarna och ibland så ligger han och låtsasskriker och säger ”men mamma, jag har ju tappat nappen!”
Jag gör ingen grej av det. Jag säger absolut inte ”nämen Rufus, du som är så stor nu!” , det är kränkande. Jag bara möter hans behov just nu och vill han knöggla ner sig i liggvagnen så gärna för mig.
Jag tror på att avdramatisera hela grejen då det inte har gått till överdrift än.So far funkar det bra!