Har man tvillingar så här i början så 1/ man måste vara två 2/ man måste oftast stanna lite längre på BB. Denna kombo är hyfsat dyr har jag just insett och någon tvillingrabatt eller så kan man ju glömma. Det kostar 200:- i parkering per dygn, 250:- för mannen att bo/dygn + lunch och middag för honom varje dag. I runda slängar ca: 700:-/ dygn. Ta detta gånger ca: 6 nätter och det går loss på samma pris som en charter till solen. Fast detta är en stuntsumma om man lägger ihop allt vad hela vår resa har kostat vilket ger mig rysningar. Men så behöver jag bara slänga ett öga ner i den där lilla plastbaljan nere vid fotändan. Mina två guldtackor! Skulle såklart kunna betala det dubbla för dem igen…ser för övrigt ut som Alba säger ” no photos”! En lite diva?!

Vi tar en premiärtur utanför ”bubblan”. Känns som vi är på presidentvalskampanj. Alla stannar oss. Mannen är stolt som en tupp och går där och sprätter utanför sjukhuskiosken. Ser gulligt ut och jag blir alldeles varm i hjärtat. Vi köper de minsta blöjorna man någonsin sett.

Vaknade av att jag hade enorm kramp på höger sida i ryggen. Vi snackar som om att någon stuckit två knivar rakt in. Så kändes det. Tårarna forsade och jag försökte förbrilt att få liv eller i allafall lite uppmärksamhet från mannen. Nästan omöjligt visade det sig och jag blev så arg. Och grät såklart ännu mer och högre bara därför. Det visar sig bokstavligen vara en skitdag. Eller att det just är det som jag måste få i gång så att säga. Doktorn frågar om jag normalt brukar vara aktiv. Ehh… Kan man ju säga… ” då kan det bli så här när man vilar och slappnar av – en typ av chock för kroppen”. Så när man väl nu gör detta som alla tjatar om så är inte det heller bra… Fler tårar och känslor av att känna sig misslyckad. Nu vankar jag fram och tillbaka för att gå igång systemet och vill helst slippa det där lavemanget det talar om annars. Tjejerna har för övrigt gått ner i vikt. Deras tarmar fungerar alldeles exceptionellt bra skulle jag vilja säga. Alba är nere på 2.3kg nu. Jag tror vi tjejer har fått en gemensam släng av den klassiska tre dagarsdippen…

Känner lite för kronprinsessparet som fått utstå kritik för namnet Estelle. Nu är ju de i offentlighetens ljus och kanske har folk rätt att ha en åsikt då, vad vet jag? Vi befinner oss i ett stängt rum på Danderyds sjukhus och paparazzifotograferandet står vi själva för. Inga spaltmeter lär väl skrivas om vår familj gissar jag så länge inte en födelseannons i SvD räknas men ändå så har folk jättemycket åsikter på namnen Franka och Alba. Släkt som vänner. Och vad ska man säga om det? Inte mycket antar jag. Är det så mycket att snacka skit om och lägga tid på kan jag bara undra. Vänta bara tills ni får höra andra namnen…

Jag och mannen har förvandlats till små japaner som fotar och filmar flickorna oavbrutet. Allt ska dokumenteras. Modelejonet Levente har redan gått i gång och klär flickorna fint. Vi har fått så himla mycket fint, mamma hade köpt superfina overaller, syrran pyttesmå och söta ”lillasyster” bodies och Lena små klassiska polarn randiga bodies som jag älskar. Jag njuter av allt så in i vassen… Av mina fina flickor, att vika de små kläderna, av att kunna slumra till lite när som helst, av att bli så ompysslad, av alla underbara sms och Facebook kommentarer som trillat in och att bara vara här och nu. Här finns ingen tv eller så och vi tvingas liksom att ta det piano. Tror att det är helt rätt taktik för att få team Wågert-Kiss att slappna av..

Igår ringde vi hem till Rufus för att berätta att nu hade han äntligen blivit storebror. Han satt och åt prinsesstårta och firade prinsessornas ankomst ihop med mormor! Han får inte riktigt ihop allt eftersom det var samma upplägg i förra veckan när en viss annan sessa kom till världen. Han är så omtänksam min lilla buskille och frågade: Gick allt bra mamma? Höll pappa din hand som han lovade? Goseplutt! Idag kom han till sjukhuset iförd en tröja som det stod ”storebror” på. Stolt som en tupp! Det första han frågade mig var: Mamma, kommer det fler bebisar? Du är ju så tjock! Sen åkte han upp och ner i sjukhussängen. Syskonen var han väldigt snäll emot tills vi skulle skiljas åt, då drämde han till plastådan där de ligger i och förklarade att de var orättvist att de fick stanna med oss men inte hann. Jag kan bara hålla med. Syrran var smart och började tala om tv spel i bilen, två sekunder senare hade han satt full fart mot nya mål.

Trebarnsmamman här! Jobbar på att ta in detta faktum… Undrar vad mina inlägg ska handla om framöver? En enda lång bajs, kiss och byta blöja kavalkad?! Lovar att ni ska slippa detta. Ska bara berätta att mannen inte gjort annat än bytt bajsblöjer i natt. I övrigt så har allt gått så bra. Jag hade ju beställt två lugna barn och än så länge levererar flickorna big time på den saken. Jag har däremot ont som 17.Hade ju fyra stycken (!) moderkakor. Två stora vanliga och två små som liksom hängt på de stora. Hyfsat ovanligt tydligen men detta gör att sårskorpan på insidan är större än vanligt och då har man mer ont. Men jag får morfin på längden och tvären det funkar fint…mannen får springa och styra upp allt, men det gör han galant! Satsar på en bildkavalkad i stället. Jag kan titta på dessa bilder i timmar…

Tänk att en korvsmörgås och bob’s jordgubbsaft kan smaka så gudomligt? Detta med en massa morfin i kroppen, en mage som är hälften så stor som i morse och såklart världens finaste små flickor bredvid sig är mer än jag någonsin kan begära. Känner mig smått religiös eller nått!