Ecochicas

Jag visste sen sist att jag inte tillhör den där skaran som ”strålar” och får vackert hår och problemfri hy som gravida. Inte heller dom som ”mår bättre än nånsin” och jag är definitivt inte typen som ”bara har en kula mitt på magen, bakifrån skulle man ALDRIG kunna ana” (alltså FINNS det nåt mer…

Förra året var hon en riktig badhushuligan. Totalt respektlös hoppade hon från kanten, åkte rutschkana, doppade huvudet och tjöt av skratt mest hela tiden. Häromdan var det dags för årets premiärbad i badhuset. Och vi började tro att vår unge blivit utbytt nån gång under året. Den här lilla mänskan vågade knappt doppa tårna. ”Ja…

Sänggavelshuvudbryt kvarstår. Klä en träskiva med vadd och tyg var första idén. Borra hål i skivan, måla den vit och fästa snygga papper på baksidan som får titta fram genom hålen nästa. Så här två månader senare kan man säga att jag inte riktigt kommit till skott med nån av idéerna. Skivan står kvar i garaget…

Och för att fortsätta på matspåret: såna här kombos – fetaost, jordgubbar, edamamebönor, stekta champinjoner – känns synnerligen normala i min matvardag just nu. Dessutom är jag labil, lönnig och konstant sugen på vin. När det är dags? I november.

Jag har säkert gott på 500 konserter i mitt liv efter ha jobbat i skivbranschen i 11 år. Vilka som var bäst? Robbie Williams på Stadion kanske. Eller Oasis på deras hemarena i Manchester när det begav sig på 90-talet? Eller allt med U2 och Spingsteen kanske? Numera går jag aldrig på något tycker jag.…

Äntligen – vi har fått komma till! Vi har jagat dessa björnar länge kan jag säga. Men nu fick vi till ett möte med Helena och Peter och de var jättetrevliga! Tänk vad fel det kan bli på mail ibland och man tycker att folk är korta i tonen, ja ni vet hur det kan…

7.30 var det säljkurs mitt i staden. Nu har vi lärt oss allt om den s.k ”popcorneffekten”. Känner mig peppad (eller poppad?) trots att jag inte kör BMW eller har en grå kavaj. Det verkade alla ha på kursen.      

Det här med mat är ett särskilt intressant kapitel när man blir förälder. Eller ja – intressant och intressant – lätt ångestskapande snarare. För det spelar ingen roll hur många gånger landets alla mildröstade barnexperter intygar att ”barn äter när de blir hungriga” och att ”inga svenska barn svälter” – när ens egen unge matkrånglar eller till och…