… så heter fina, fina Lindas blogg . Vi träffades i samband med Årets mama-gala som vi gjorde PR för strax innan jul. Då var cancern spridd i hela kroppen förutom till huvudet. Detta tills trots så strålade hon som en sol den kvällen -  hon blev ”Årets mamahjälte”  och vi njöt tillsammans med Linda. Den 29 mars somnade Linda in och lämnar hennes man Lars och hennes tre små riddare efter sig. Det är så vansinnigt sorgligt alltihop… 1454 kommentarer hade det sista blogginlägget. Med all rätt – Linda var en sann hjälte som kämpade in i det sista. Och mitt när jag sitter där och skrollar bland kommentarer och inlägg så ser jag att hon har en liten ”Jag gillar Loppi.se” widget på sin sida. Då brister det… tårarna bara rinner….. hej då Linda och tack för allt!

Nöjd.

Ett munsår av astronomiska mått, en unge som skriker ”bort mamma!” när jag och inte pappan hämtar, en passiviserande tröttma värre än vinterns, en bil på (dyr såklart) lagning och en gigantisk elräkning – igen! – toppas naturligtvis bäst av en liten blodpropp i benet. Som medicineras medelst en spruta blodförtunnande om dan – som jag själv förväntas sticka in och tömma i benet – i minst ett halvår (och det är inte alls så lätt och smärtfritt när man sitter i köket själv som det var på akuten när sjuksköterskan stod bredvid).

Nog för att Japan och Libyen och en massa andra vidrigheter sätter saker och ting i perspektiv men just nu kan jag inte låta bli att tänka jädra liv till att vara sugigt.

Over and out.

Att sätta upp min hemmapärlade namnskylt på husdörren.

Kom an då solen! Vi är SÅ redo.

…. med Askungen själv – Natalie! Klämde in detta i gårdagens schema.  Är det för att jag ska till Karlstad på barnmässa kanske?!Känns tveksamt. Kanske för att jag började anta looken som en varulv? Men det var nog tur att jag gjorde någon slags åtgärd för i morse när jag vaknade kl. 05.00 för att åka och hämta Kattis ute i Bromma för avfärd mot Karlstad och Barnmässan så var jag verkligen inte snygg. Renoveringsbehov. Måste typ köpa  en sådan där orange Big Bag och ställa i mitt badrum eller något.

Nathalie på Salong Askungen. Ingen fixar bryn som hon gör!

Träffade Polarn O. Pyrets elit i dag – Åsa, Marie och Carina! Smarta tjejer det där. Ni vet vissa människor som bara har ”rätta känslan” när man snackar kläder? Så är dom. De ska vara med på We R Family och berätta om höstens nya plagg – jag som har tjuvkikat kan bara konstatera att Polarn O. Pyret gör det igen – är först ute med nya prylar. Berättar mer sen. Jag var hooked på Polarn redan när jag var 7 år och fick min första mörkblå jacka i manchestertyg med en nyckelring med Musse Pigg på.

Första – och största – misstaget: Jag klippte dom för små. Skit också. Lapptäcken är ju så erbarmligt tråkiga att sy och jag brukar oftast använda mej av rejäla lappar, eller breda remsor. Men den här gången ramlade jag i lilla lappfällan. Oh well. Jag tror i alla fall att det kommer att bli bra så småningom.

Vad det ska bli? Jo, ett överkast till Doris säng. Färgtemat är valt utifrån hennes tapet, som visserligen är ljuvlig, men färgerna - dovt turkos, orange, brunt – är lite svåra. Jag är ingen färgmatchningsfascist, långt ifrån, men klarrött, starkgrönt, illrosa och pippigult - färger det kryllar av hemma i tygskåpet - funkar faktiskt riktigt illa ihop med den där tapeten. Så jag fick leta upp de få dovt färgade stuvbitar jag hade och dessutom komplettera med en beställning från Stoff och Stil.

Steg 1.

Steg 2.

Steg 3 lär dröja ett tag. Pust.

I brist på snitsiga, stripade företagsbilar så har jag gjort min egen variant…

Inledde morgonen med att sätta upp våar sprillans nya flyers i Stockholms innerstadsparker. Värsta lapplistan!

Har du något dagis, lekpark, babysim, barngympa eller mammagrupp som du vill förgylla med lite Loppi.se flyers, där det även ingår en speciell kod som gör att man kan annonsera gratis, kontakta mig på charlotta@loppi.se så skickar vi en bunt! Och innan jag glömmer – tack tack tack för att du vill sprida ämnet om återvinning och Loppi.se vidare!