Åh. I kväll känner jag mej lycklig, skrynkelhudad, utvilad och ikappratad – inget dåligt facit efter bara ett drygt dygn på vift. Men så var det inget vanligt dygn heller. Jag, systeryster och (ur)modern styrde i lördags förmiddag nämligen kosan mot ljuvliga Vann (www.vann.se för den som vill kolla) vid Gullmarns strand i Bohuslän, där vi spaade, pratade, käkade, sov utan att bli sparkade i ryggslutet av tvååringar, njöt av vidsträckta vintervackra vyer och spaade lite till. Åh. Jag känner mej renad, på alla möjliga plan. Så – bring it on, måndag! Jag är redo.

Iphone-bilden gör inte spat rättvisa riktigt. Men det var urtjusigt, jag lovar.

Katarina ska köra Vasaloppet inom kort och ser mer fit ut än någonsin. Känner att jag bara måste göra något! Syrran har redan klarat av det här med detox i två veckor och talar om någon slags ”high” som infinner sig efter några dagar. Det blir man ju nyfiken på! Sagt och gjort, nu har jag inhandlat  detoxprodukter (svindyra = nu finns det ingen utväg!).

Fatta att jag ska dricka den här sörjan två gånger om dagen i 11 dagar. Vet någon var man kan köpa sig lite karaktär mån tro ?? Råkade trycka på film i stället för bild men här ser du en filmsnutt på sörjan….

MVI_1369

Japp, barnet somnade tidigt i kväll. Därmed gick planerna på en näringsrik middag om intet och vi moffade varsin semla i stället. Kändes ljuvligt oansvarigt. Living on the edge the småbarnsförälder way, typ.

Det blev inget inlägg i går. Var så trött efter bilresan upp från Skåne. Kanske har någon provat att åka med pigg 2 1/2 åring från Skåne till Stockholm?!   Rufus var ändå mycket lugnare nu än när vi flög till Kreta i somras. Herregud då var  jag rädd att någon skulle öppna nödutgången och kasta ut oss över Tyskland eller nått..

Träffade Hannah Graaf-Karyd och hennes trevliga familj för att gå igenom manuset inför we r family event där hon ska vara konferencier.  Hon är fortfarande lite deppig över att hon åkte ut i Let’s Dance. Förstår det. Men nu kan hon dansa både rumba och jive som värsta proffset, hur många kan det?

Sen bokstavligen sladdade jag in för att träffa författarinnan Mari Jungstedt. Hann bara sträcka fram tassen och hälsa,  sedan såg jag att jag höll på att få P-bot och fick slänga mig ut på gatan. Intensiv start kan man säga på det här extra uppdraget som jag ska ta mig an,  dvs att göra pr för hennes kommande bok. Vilken härlig tjej Mari, utan e, är! Och jag kan säga redan nu – nya boken kommer att bli en nagelbitare…  Känns som ett jättekul uppdrag!

”Mamma! Miska!” låter det allt som oftast i ett mycket uppfordrande tonläge. Det betyder ”mamma kom och sminka dej så att jag får vara med och hjälpa till”. Mamman har dock tröttnat på tokrosiga kinder och mascara på näsan och låter därför sällan Doris vara med vid (den fyra minuter korta) morgonsminkningen. Då är det tur att det finns medgörliga mostrar. Som den här.

”Ischa fin”, tyckte Doris, efter att ha hittat ett nytt användningsområde för moster Lisas läppglans.

…innehas av min dotter. Hur coola?! 35 spänn på fyndjägarens heaven on earth, a.k.a. Erikshjälpen i Vänersborg.

En urtjusig sänglampa med retrohästar inhandlades också för 20 spänn – gillar!

Nu gillar jag ju visserligen begagnade barnkläder bäst, men reakläder funkar till nöds (alltså, jag är inte fullt så rekorderlig som jag låter, klart att jag också går loss på sprajlans nytt till Druttan ibland bara för att det är så himla fint, men jag gillar mest second hand och reagrejer). Polarn och pyret har ju toppenmycket fint och bra, men fy rackarns vad dyrt det är till fullpris. Just nu har de dock slutrea och i en seeeeg webshop köpte jag jeans, tre tröjor och en tunika för summa summarum 420 pix med frakt. När jag sen fyndade ett par vårskor i rosa mocka i Kavats e-butik för 225 kronor gick fyndendorfinerna i spinn. Med koden JEOJE får man nämligen 25 procent på allt i hela butiken till och med nästa fredag – tips!

Doris skor för en kall vår – fleecefodrade och bedårande. Innan jag fick barn tänkte jag att jag aldrig skulle handla nåt i rosa till min unge, jo, möjligtvis om det blev en kille. Det gick över.

Hon har 39,4 och ligger bredvid mej i sängen och flåsandas, utslagen som en liten trasdocka. Gapar lydigt för all medicin jag kommer sättande med i sprutor och på skedar, grinar illa och piper ”inte mea”, men hon gör’t – hon gapar och sväljer trots ömmande hals, skrällhostvärkande bröst och inflammerade öron. Min förståndiga, fina unge. Hjärtat svämmar över när jag ser henne ligga där med kräks på tröjan och svettrufsigt hår och hon är det finaste jag nånsin sett och jag tänker att skulle det hända henne nåt som är värre än det här så går allt i bitar, då kan jag inte leva.

Att vara förälder är att plocka ut hjärtat, lägga det i en skör glasskål, ställa den på en motorväg och hoppas på det bästa.

Vi leker med lilla gosedjurshunden i soffan. En blöja (oanvänd) ligger bredvid. ”Vovven kissa!” bestämmer Doris och knölar ner vovven i blöjan. ”Ksssss.” När den är klar plockar hon upp den och granskar den noggrant mellan bakbenen. ”Ingen snippa”, konstaterar hon. ”Bara en snopp!”

Idag är det måndag och väldigt mycket vardag. Grått väder, automatkaffe… ja ni vet! Hjärtat är fortfarande ömt efter Lettlandsresan. Vi vill så gärna dela med oss av denna resa och kanske kan vi inspirera fler att göra en konkret insats? Hoppas det. Charlotta har ägnat dagen till att babbla  i telefon med TV och tidningar ang. resan. Eftersom Loppi.se  växer så behöver vi aktut hjälp med att sköta kundtjänst och lite lagerhållning. Katarina har träffat en massa trevliga kandidater för detta i dag. Vem blir våra nya Loppi-kompis mån tro? Spännande!