Jag har blivit så folklig märker jag. Hej hej foppatoffel! Fast bara till stranden. Loppi.se ska också bli fokligt hoppas vi.

När man bor i en liten by bestående av typ 20 hus och just inget speciellt händer så blir vissa saker och ting väldigt stort. Storstadspulsen och Stockholm känns långt borta. I går fick vi besök av en igelkott. Den kallar vi för Ingegerd. Den verkar vänlig eftersom den kommer till oss varje kväll, trots att Sigge har lyckades skrämma den så illa att vi trodde ett tag att den hade dött i en hjärtattack. Sigge bjussade på hundmat eftersom vi läst att det är något som små kottar gillar. Och det gick hem! Är fortfarande sur på Sigges ohyffsade sätt att hälsa nya gäster välkomna till vårt hus. Men nu känns det iallfall lite bättre.

Jag är så pysslig så att jag nästan skulle vilja kalla mig huslig . ”Fota det där nu för det lär väl aldrig hända igen” säger mannen. Och han har nog rätt är jag rädd för. Känner mig oerhört kvinnlig och ”mammig” på något sätt.

Träffade Susann som grundat barnklädesmärket Me & I på Dunkers i Helsingborg i dag. Så där vanlig, BRA tjej. Och sjukt framgångsrik. Jag känner att jag blir lite avis. Och att jag lyssnar jättenoga på allt hon säger. Kanske är det något som man kan snappa upp som jag och Katarina kan lära oss av. Säkert.

Det känns som vi hittade varandra. Hon är så bra att man vill liksom berätta för alla att de genast ska gå och shoppa Me & I kläder. Ögona böj. Tror att Loppi.se kommer att hitta ett bra samarbete med dem framöver. Hoppas det.

Här i byggden frodas kreativiteten! Jag känner entreprenörsvindar över lilla Segelstorpsstrand när det är dags för årets sandslottstävling. Man kan vinna 50 Kronor att handla för i sommaraffären. Det är uppenbarligen stort. 28 stycken bidrag lämnas in. Temat är prinsessor och bröllop.

Här kommer fortsättningen på inlägget om dagens fynd, kattungen. Klart man inte kan lämna en liten kattunge som sitter ensam och jamar för sig själv i skogen! Vad gör man? Jo, man går på pr-turné i byggden och frågar om någon möjligtvis vill ha en ny liten livskamrat. Vi var välidgt inne på att ta den själva. Sigge (hunden) var däremot inte alls speciellt intresserad av att få fler fyrbenta familjemedlemmar. Så det får bli en pr-turné bland stugorna.

Inför varje husbesök så tjafsar jag och Levente om vem som ska ringa på och säga ”hej, det är inte som så att ni saknar en kattunge? Näha. Fast visst är den söt? Det är inte som så att ni vill ha den? Jag tycker att ”jag håller ju på med PR hela dagarna, kan inte jag få slippa nu?” Levente tycker att det är just därför som jag ska hantera den akuta pr-lanseringen som katten behöver.

Vid husbesök nummer fyra byter jag strategi och hoppar över ringklockan. Går rakt in i trädgården och avbryter en familj som sitter och tuggar på bullar från Gunnars bageri. Jag håller fram lilla söta katten i min kupade hand och tänker på ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord”. Och det här är ingen bild utan en livs levande liten kissemiss. Gunnars bullar blir liggande och genast är alla där och säger ”nämen vad är det här för en liten krabat?”. Snart så syns inte katten längre för alla händer som klappar den. Fru Andersson slår till direkt. Hon ser vårt besök som en skänk från ovan och lovar att det ska bli en lagom tjock och bortskämd katt. Det syntes i hennes ögon att hon gjort dagens fynd.

Då var semestern här. Ohhh vad jag ska lata mig! Jag ska äta massa av goda bullar från Gunnars Bageri. Hej  frukostfrallor och glass i stora lass från sommaraffären! Mataffären Heberlines ska få besök av mig varje dag så till slut ska jag och Jonas som äger affären bli så där kamratliga ihop. Redan nu i början av augusti så kommer han att luta sig över köttdisken med ett leende och säga ”lite av det vanliga i dag igen?” redan innan jag hunnit beställa.  Lite V.I.P sådär. Jag ska njuuuuuta!

Men vänta, jag ska ju ockå hinna gå ner lite i vikt och vara hälsosam också. Helst ska jag springa en tur varje dag,  simma lite i havet, spela en massa tennis, äta ”smalmat” som vattenmelon och dricka tonvis med vatten. Och alla dessa böcker som jag ska läsa! Givetvis ska jag leka massvis med Rufus och ha en fint 2-års kalas för honom och alla grannar.   Mysiga grillkävllar med vänner, långa standpromenader med Sigge står också på semesterrepertoaren och helst ska vi hinna försöka skaffa fler barn också.  Dessutom ska jag hinna med att festa en gång inne i Båstad och gå på spa med mamma som vi talat om sedan i julas. Och laga den där rätten från boken ” Sommargrilla”. Men mest av allt så ska jag inte stressa….

 

Bild: Hit går jag och Rufus varje morgon och köper frallor.

Killarna i familjen tar verkligen det här med semester på allvar. Det är som de inte har några öron innna kl. 10.00. Rufus å andra sidan har en vuvuzela i strupen från 07.00 varje morgon.

Här är familjen på Hajk. Visst ser det harmoniskt ut?! En liten härlig familjehajk på den skånska heden….. Inte kan man se att jag är gnällig för att jag har skoskav, att Sigge 20 minuter senare rullar sig i en koblaja och att Rufus har sönder sina solglsögon exakt tre sekunder efter att denna bild tas?

 

 

Det är en stor dag i Rufus liv. Han ska få gå på Gröna Lund för första gången med sina kompisar. Och mammas och pappas kompisar.

Det är strålande sol. Perfekt! Projektledare Wågert har kallat till samling utanför stora entrén kl. 14.30 eftersom alla barn ska vara pigga och ha sovit en stund. Men vänta nu, ” Barnens nationaldag” och gratis inträde för barnen?! Det är fler än vi som tänkt gå på Gröna Lund i dag kan man säga… Mindre perfekt.

Lilla Hugo har med sig sin tuffa bricka som han fått i Stadshuset. Han är född 080808 och får därmed gå gratis på Grönan i hela sitt liv.

Vi inleder med veteranbilarna. Rufus styr och lutar sig i kurvorna. Jättekul! Lilla Liv blir sur när åkturen är slut och vägrar släppa sin bil. Tuff-tuff tåget (är det inte ganska skarpa svängar där?), flygande elefanten och kärlekstunneln hinner vi med. Sen infinner sig en enorm trötthet. Hos föräldrarna. Papporna eldar snabbt upp varandra och plötsligt ska alla åka ”Insane”. Lotta är den modigaste mamman av oss. Jag är irriterad på mig själv eftersom jag märker att jag har blivit feg med åldern. Det är inget jag talar högt om dock. Vad är det här för jäkla 40-års mesande, frågar jag mig själv? Jag som alltid har varit sur på min mamma som knappt ens tål att gunga och som är helt övertygad om att hon dör ifall hon åker Nyckelpigan. Plötsligt framstår jag som obehagligt lik henne. Jag är äldre än de andra mammorna i gänget och vill absolut inte upplevas som ”tantig”. Sagt och gjort. Bergochdalbanan Jetline – here i come. Högst tveksamt om det bara är värmen som gör att jag känner mig lite svettig hinner jag notera innan vi är på väg. Ungarna i vagnen framför tittar irriterad på mig som skriker rakt ut redan när vi är på väg upp. Men helv… vad högt det är! Jag blundar hela vägen. Inte en endaste gång tittar jag. När vi väl kommer ner tackar jag högre makter och har fått det svart på vitt: Jag är en numera en legitimerad karusellmes på snart 39 somrar.

Då var det två-års kalas. Tiden går rysligt snabbt tycker jag. Har sagt till alla gäster att de ska be sina barn välja ut en present som de har tröttnat på och ge till Rufus. Han fick jättefint lego bland annat. Och massa tårta! Mest glad är han för borren dock. Han borrar precis överallt. Från våra utomhusmöbler till mitt öra – allt får sig en omgång av Rufus the Builder. Borra verkar man kunna gör överallt.