Mannen tycker att det är en viss snedfördelning av gäller blogginlägg kring våra barn. Han anser nämligen att Sigge, vår hund, är vårt första barn, och att han minsann inte alls får så mycket uppmärksamhet som sonen Rufus. För att kompensera detta kommer här en svit av bilder på Sigge.
Sigge är för övrigt inte helt olik mig: Social, nyfiken, ganska klumpig, kärleksfull – och klipper till direkt mot hanhundar som tafsar.
Sigge är adopterad till vår familj från Hundar utan hem. Han kom när han var 12 veckor från Irland där han hittats i en kartong i en park i Dublin. Och ja, han är sjukt bortskämd.
Hunden är människans bästa vän, det vet alla! Själv har jag tagit över pappas plats bredvid mamma i storsängen. Han sover numera på soffan i tron om att han då inte stör Mamma och Pyttemänniskan när han går till jobbet. Detta har jag självfallet har tagit fasta på och man kan säga att jag har avancerat från att han varit familjens första bebis, till att numera vara Herrn i huset! Sigge har förmodligen en liknande plan i åtanke…