Vi alla som vankar runt, lagom svullna och väldigt förväntansfulla och ska bli mammor för första gången har stött på dom. Människorna eller framförallt mammorna har det varit i mitt fall som vet precis allt. Allt som någonsin är och har varit nödvändigt att veta. Om barn alltså. Ja, säkert om resten av jorden och mänskligheten också men framförallt om barn och allt runtomkring det.
Det roligaste är att det känns som att ju kortare du har varit mamma desto mer vet du. Det är en märklig multiplikation.
Iallafall, jag har kommit på att det finns 3 olika typer som är mest framstående inom det här.
Jag tänkte att jag summerar dom så kan ni se om ni känner igen dom?
Typ 1: ”Du måste…”
Den här mamman är inte ödmjuk i sitt sätt att approacha dig. Inte alls. Hon frågar inte särskilt mycket. Hon kommenderar. Hon säger till vad du ska göra, hon styr, eller försöker, styra dig. Hon vet allt helt enkelt. När du på ditt ödmjukaste ”Ja, jag vet ju inget än…jag är ju inte mamma än” – sätt försöker prata om det nya livet, det spännande som komma skall så kommer ”Du måste” – mamman tala om för dig exakt vad du måste köpa, vad du måste ha, vad du förmodligen inte kommer att klara er utan, hur du måste bete dig, hur du inte ska bete dig. Jag tror inte ens ”Du måste” – mamman är särskilt intresserad av dig och ditt kommande barn, hon är mer intresserad av att berätta själv hur bra hon har löst allt och hur smidigt allt har varit för henne. ”Du måste” – mamman hanterar jag genom att byta samtalsämne.
Typ 2: ”Äsch, det där är ju inget…”
Den här mamman vill verkligen inte göra det här med att få eller skaffa barn till en stor grej. Vad du än pratar om så svarar hon med en axelryckning och slänger nonchalant huvudet bakåt för att svara ”Äsch, det där är ju inget att oroa sig för” ”Du behöver inte tänka på det, det löööööser sig”. När du har pratat med ”Äsch…” – mamman tillräckligt länge (vilket du ska undvika) så känner du dig som världens nojjigaste person, som världens osäkraste blivande mamma, som en person som har för lite annat att tänka på i livet. Usch. Låt inte ”Äsch…” – mamman komma åt dig. Hon är inte bra för dig. En ”Äsch…” – mamma som jag träffade hånskrattade åt att jag och Manuel gick på profylaxkurs. Hon kastade just sådär nonchalant med huvudet och frågade ”Men varför dååå? Det är ju inte som att du kommer att tänka på dom där sakerna när ni är på sjukhuset? Tro mig, you´ll figure it out!” Usch, den här typen är inte heller kul. Den här typen försöker jag att undvika helt.
Typ 3: ”Alltså, det gör skitont att spricka, jag sprack…”
Ja, tack så mycket! Ja, jag hör dig. ”Alltså…” – mamman är den där genomärliga, helt utan filter – typen som efter en förlossning tycker att man ska och kan prata fritt om precis allt hela tiden och med vem som helst och när som helst. Och är det då en vattenfylld snart nybliven mamma som står i närheten och förvirrat ser sig omkring så bli man lätt en måltavla för den här personen. Jag tror att ”Alltså…” – mamman verkligen bara vill väl. Hon gillade att föda barn och hon har kanske tidigare i livet varit lite pryd när det kommer att prata om intima saker men med förlossningen så har hon blivit ett med sin kropp och tycker att nu är det fritt fram. Men där kan jag känna att, visst, den här typen av information kanske man utbyter i vissa sammanhang, men att stå med ett glas med Pommac på en tillställning och få berättat för sig hur mycket någon har spruckit, hur sugen /osugen hon var på sex efter, hur underlivet känns…ja, ni fattar. Lite för mycket information. Den här typen är nog bara superentusiastisk och vill bara väl men när jag sedan ligger sömnlös och känner att det enda jag kan tänka på är ”Alltså…” – mammans underliv så har det kanske gått för långt.
Jag känner dock att dom flesta vill väl och jag kommer säkert att anse att jag kan ett och annat efter bara någon vecka som nybliven mamma. Och man vill ju ha råd, eller iallafall jag, jag frågar ju er här jämnt och ständigt:).
Men just dom här 3 typerna…Dom kan jag vara utan.
pratade m en kompis som väntar sitt första barn och jag väntar vårt tredje. Hon frågade mig om jag kunde skriva en liten lista (vi bor långt ifrån varandra tyvärr) på lite tips och råd om saker som kan vara bra att tänka på. Jag gick ”all in” och funderade länge på vad jag skulle skriva. Jag började med ”det ordnar sig” för det gör det ju oftast. Försökte mest tipsa om saker som var i positiv anda, saker som kan vara bra att tänka på som tex hur man gör ett smidigt och gratis babynest som vi fick lära oss på neonatalavdelningen och den salvan funkade bra mot röd stjärt mm. Viktigt att inte komma med pekpinnar. Jag är ju bara expert på mina graviditeter och på mina barn. Sen kan man ju lite mer kanske än när man ”bara” hade ett barn, men jag ger inga råd om ingen har bett om det.
Usch ja, besserwissrar finns det överallt. Värsta typen tyckte jag, som Jossan ovanför, var ”olyckskorpsmorsan” eller ”måla fan på väggen åt andra and loving it-morsan”. Den som alltid ska berätta om hur lite du kommer hinna göra efter bebis, hur trött du kommer vara, hur hemsk förlossningen kommer bli osv osv osv. När jag väntade första barnet så var typ det enda jag fick höra ”väääääänta bara!” och jag hatar det SÅ! Alltså, alla vet väl att barn är olika och bara för att olyckskorpsmorsa A har fått en unge som inte sover så behöver det faktiskt inte betyda att alla får det så! Mina barn sover jäkligt gott om nätterna, tji fick du, dumma olyckskorpsmorsa
Jag har också träffat på alla dessa mammor under min tid som gravid och efter det att Elsa kom.
Jag valde att inte lyssna på dom och jag ska faktiskt ifrån till vissa. När jag fick höra att mitt liv var slut och att jag aldrig mer skulle få sova då jädrar blev jag så arg att jag bad personen fara åt pipsvängen. Denna person hade dessutom egna barn. Sorgligt att en person kan säga så.
Lycka till och du kommer att bli en toppenmamma! Du vet väl att MON är WOW om man vänder på det:) Kram Jossan
Tack snälla! Ja, det blir det ju. Såklart:). Kram!
Mitt i prick! Tror jag stötte på alla dina exempelmammor när jag var gravid… och speciellt sen, när man kommit hem med liten bebis och hade tusen frågor och var så rädd för att göra fel.. då visste alla andra mammor precis vad och vad man inte skulle göra. Sån tur att man då hade sin egen mamma att luta sig mot. Där fick man hjälp och stöd på ett sätt som utgick från mig och min situation. Kram och lycka till!
Skön text Claudia! Jag tillhör kategorin ”jag föder gärna 5 barn till men vill inte/kan inte ta hand om dem”. Den mammatypen har du kanske aldrig stött på?! Lita på dig själv, du kan och vet vad som är bäst för dig! Stor kram till dig från ett stekhett Koh Lanta.
har inga barn ännu men är väldigt insatt i detta ämne då jag studerar till sjuksköterska och älskar barn & graviditeter och allt som har med det att göra och till och med jag känner att det är ett stort problem, mammor som inte stöttar varandra utan den ena är bättre än den andre och den dagen jag blir gravid (om det ens går) så kommer jag knappt våga skriva ut det för allt som skrivs av just mammor, det är tråkigt att det ska vara så tyvärr! Det är störande att se och man vill inte veta allt + om man vill tar man nog reda på det själv av en barnmorska eller nära! Kram
Alltså att andra familjer vet bäst om sig själva;) så det inte blir någon missuppfattning här!
Hahaha så härlig och ärlig text.
Jag tror det är skönt att få vara lite allvetande som förstagångsmamma. Mitt i allt det där osäkra så får man liksom kunna något, skönt!;)
Jag skulle tro(och hoppas) att jag, som väntar mitt fjärde, lärt mig vara mer ödmjuk men ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag nog ibland kan vara värsta blandningen mellan alla de där stackarna som du räknar upp!
En sak jag lärt mig är att lyssna på mig och min familj, vi vet bäst om oss själva och det gäller för alla andra familjer också:)