I allt man ska fylla i och allt som ska hända inom skola, dagis osv osv så år man alltid på oss separerade föräldrar och frågar om man har gemensam vårdnad och jag blir så irriterad på det. Vad spelar det för roll?! Alltså förstå mig rätt, jag har inget att dölja för den andra föräldern och vill inget hellre en att han ska engagera sig i barnen, men när dom inte gör det då? När dom skiter i hur det går i skolan, träffar barnen någon gång ibland, gör inga läxor med dom, ringer inte och hör av sig till dom, ger dom inga presenter när dom fyller år, inga julklappar vid jul, är inte med på föräldrarmöten, kvartsamtal, hjälper inte till att hämta och lämna till fritidsintressen osv osv. Hur fan kan man då få ha gemensam vårdnad? Tycker man borde tappa vårdnaden om man inte sköter sig som förälder.
Varje start på skola och dagis ska man alltid fylla i en massa papper och dessa papper ska skrivas under av båda vårdnadshavarna oavsett om det t ex bara är jag som behöver fritids till barnen för att pappa har bara barnen på helger, varför?! Han ansöker ju inte om fritids, det gör jag! Då ska jag måsta hålla på och jaga en underskrift och informera om allt på skolan och lämna över lappar och ringa och informera och och och….. medans den förälder som inte engagerar sig ett jäkla skit kan fortsätta sitta i soffan och få allt serverat på silverfat och sedan ta åt sig äran när barnen lyckas med något. Jag blir så J**LA arg på detta så jag kommer nog explodera en vacker dag.
Däremot min man som ställer upp för mina tjejer till 100% som alltid är där då jag inte kan komma ifrån som finns här hemma och krama och ta hand om och läsa läxor med då jag inte hinner eller kan och som finns för alla 3 barn 365 dagar om året, han är inte ens vatten värd i denna skolvärd?! Ska det vara så? Det är vi två som bildat en säker och trygg miljö för våra barn inte deras biopappa, det är vi två som hjälper till med läxor, skjutsar till fritidsintressen, köper kläder, skor, prylar, firar födelsedagar med barnkalas och allt där till. Det är vi som fostrar barnen medans biopappan åker med på ett bananskal och bara tar åt sig äran i ”arvsyfte”. Ska det vara så?
Jag vet inte om jag tycker det är en ”riktig” pappa, det är bara en sån där lekfarbror eller nåt som sedan försvinner när han ledsnar.
Samtidigt som jag blir arg så blir jag också ledsen för vad har mina barn gjort för att förtjäna sen sån usel biopappa som inte ens kan komma ihåg dom när dom fyller år och som lovar och lovar och aldrig kan hålla och som trots att han har dom varannan helg ändå inte har tid med dom då dom ska vara där. Vad har dom gjort för att förtjäna det? Förtjänar dom inte bättre en så?!!
Jag är inte omöjlig och jag är inte osams med deras biopappa, men jag kommer nog aldrig anse honom som något annat en just det en biologisk pappa. För deras pappa som betyder något och som ställer upp på dom lever jag med varje dag och han är den mest underbara pappan som finns för alla 3 barn.
